Passiv-AgrEstrid och andra berättelser.

Jag älskar att få post.

Igår fick jag en liten låda där det stod "Hej, jag är Estrid, du har väntat på mej!" Estrid är en rakhyvel som jag beställde som ett reklamens offer på nätet. Nu prenumererar jag på rakblad. Allt detta för att jag på Madeiraresan i höstas hade glömt att ta med mig en rakhyvel. Skrev ett chatt på vår WA-grupp och frågade: "Någon som har engångsrakhyvlar, glömde mina hemma?" Syster svarade blixtsnabbt: "INGEN använder engångsrakhyvlar."

Lite ignorant, kan man tycka, för jag hade ju just berättat att jag gör det.

Hursomhelst, kände en viss klimatångest och ett socialt tryck efter detta och nu dök Estrid upp i mitt flöde och vi blev redan goda vänner.

***

Inatt drömde jag att jag satt och åt middag i en gränd i ett främmande land. Hamnade i gräl med mannen jag åt med så han steg upp, kastade sin serviett och sa att sånt här orkar han inte med, och så gick han. Jag tog upp min telefon för att ringa nästa, men ångrade mig och åt vidare i min ensamhet. Plötsligt satte sig en kvinna med ett litet barn vid mitt bord. De såg helt enkelt inte mig. Jag spillde ut min smoothie på bordet i uppbragtheten.

***

En man uttryckte sitt intresse via en dejtingapplikation genom att skicka mig ett virtuellt leende. Jag ögnade igenom hans profil och fann bland annat följande (och inte mycket mer): 

Haen parisuhteesta: Suhteen.

Minut saa nauramaan: Huumori.

Näistä asioista pidän: Urheilu.

Jag besvarade inte hans leende.

Följande dag fick jag ett meddelande av honom: "Ilmoja pitelee".

***

Fragment ur min vardag med artonåringen.

"Godmorgon."

"......"

*

"Har du FISIT?"

"Nej,va! Hurså?"
"Vad är det som luktar?"

"Jag åt just ett kokt ägg."

*

"Ketchupen, kanske?" ber jag när jag dukat och han hasar mot matbordet.

"WTF, passive-aggressive!"

*

"Godnatt!"

"......"

*

Men: han frågade också vad jag lyssnat på senast på Spotify och så lade han Texas till sin lista. We're good 💗

Personlighetsstörningar, kultur och kokain.

Vaknade imorse halv fem, vrålhungrig. Åt ett litet nattmål och läste en stund i Märtas brevmemoarer; det är något väldigt fängslande med hennes burdusa sätt att skriva. Somnade om en stund vid sextiden och drömde att jag åt kokain på en nattklubb och blev så virrig att jag måste hålla i bordskanten för att inte trilla omkull. 

Väl vaken igen spillde jag ut en kopp kaffe på tamburmattan medan jag fixade mig och var helt virrig hela förmiddagen på jobbet, så vem vet vart jag knallat i sömnen på morgonkvisten och gjort vad.

Försökte låna några böcker av Märta Tikkanen på Berghälls vackra bibliotek där jag hamnade igår under min söndagspromenad. Utlåningen lyckades inte i automaten med mitt kort från tvåtusentio och någon levande bibliotekarie fanns inte att finna. Men jag försökte åtminstone låna. 

Mycket kulturell weekend också i övrigt. Köade till Ateneum i fyrtio minuter med Kusin för att sedan beskåda Schjerfbecks målningar lite okoncentrerat från andra raden på sisådär tjugo minuter för att vi inte orkade hasa fram med kön som ringlade sig längs tavelväggen i snigelfart. Lade betydligt mera tid på lunchen och vinet på Penelope efteråt. Hann hem för lite yoga och pyssel innan jag träffade Bror och Svägerska på bar Runar klockan sju, påföljt av middag på Lönkka och ett par caipiriñas på Marski. (Tänk att de orkade träffa mej fast vi just spenderat två veckor i fjärran land!) Bror - som tydligen också är introvert  - undrade om jag behövt egen tid efter resan. Om! Har inte träffat någon förutom på jobbet då, förrän i lördags. Även Bror hade tydligen mest smugit omkring i skogskanten med en hund utan att säga ett knyst i någon vecka efter hemkomsten. 

Svägerskan - extrovert såklart -  förstod ingenting utan ville väl närmast sända oss till någon helare för personlighetskorrigering.

Söndag kväll filmen Helene på Maxim, för att avrunda Schjerfbeckhelgen. Filmen har inte fått så bra kritik och visst var tempot långsamt och kärlekshistorian sval eller kanske bara ensidig, men fotot var så vackert och skildringen av vad som idag skulle klassas som en högsensitiv konstnär fann jag ypperlig.

Jag ringde artonåringen när jag åkte från jobbet idag för att fråga om han ville ha skjuts till sin Far och för att fråga hur hans körlektion hade gått.

"Jag är mitt i ett spel!"

"Ja men hur gick bilskolan idag?"
"Inte vet jag, inte så bra väl, sådär."
"Okej, och vad händer nu till nästa?"

"Jag lägger på", sa han.

Männen i mitt liv, alltså!

Väl hemma fick jag ur honon att han ska på minst en körlektion till innan inssin. När han packade iväg sig till sin Far frågade jag om han kunde ge mig en kram innan han gick. Absolut inte.  Jag hotade med att skaffa en hårlös katt då i stället. Win-win tyckte han om det.

Saker som händer i januari

Har en vag känla av att vissa saker upprepar sig år efter år i januari.

Dels vill jag läsa en massa och knallade därför till Akademen i lördags och köpte tre böcker. Jo skäms! Man kunde ju reservera dem på biblioteket har jag låtit mig berättas, men kaikkimullenytheti, så det var inte ett alternativ.

Första boken på g är Märta Tikkanens memoarer i brevformat. Kan definitivt relatera, både till brevskrivandet, skrivtvånget och trubblet med familj och karlar. 

För det andra börjar jag plötsligt tillreda vintermåltider. Jag, som fullkomligt avskyr matlagning, tillredde under weekenden en vansinnigt god maletköttsoppa på hjort och en stek av samma djur ( - eller nåja, samma art, knappast samma djur - ) och serverade den med svampstuvning och ungnstomater. 

För det tredje gör jag upp med mitt liv, besluter vad jag ska ändra på men genomför det aldrig. Därmed har jag till exempel inte sagt upp mig från jobbet och hyrt en butikslokal på Lilla Robertsgatan och grundat en pappers-, bok- eller annan handel där jag kan sitta i bakrummet och rita och skriva dagen lång tills det  eventuellt klingar på dörrklockan fastän jag stod med näsan tryckt mot rutan både igår och idag och drömde. Men någon dag, någon dag. 

För det fjärde vill jag bara skapa; bilder, text, fotografier, stilleben, you name it. Dagens bild blev föga januari då jag hoppade på en Instagram-utmaning där första uppgiften gick ut på att rita en blomsteräng. 

Ja och så lovar jag mig varje år att följa med vad som händer ute i vida världen. Varje år får jag ändå kommentarer som etkö seuraa uutisia ollenkaan och sitten olet kyllä ollut aika lailla pimennossa, jos et sitä tiedä. Alltid skäms jag lika mycket, alltid förblir jag lika ointresserad. 

Men nu ska jag se på nyheterna. För vem vet - kanske det här är året då jag plötsligt började hänga med?

Spanskan och de sju åren

Hemma från Mexico måndag morgon vid niotiden. Sov som vanligt inte en blund på flyget utan såg i stället tre filmer; Stockholm (absurd men bra), The Sun is also a Star (vill åka till New York) samt Bohemian Rhapsody (för andra gången, nästan ännu bättre. Musiken!)

Väl hemma fick jag syn på madrassen som tjugoåringen sovit på natten innan resan. Chattade: "Saknar dej!" och fick som svar en bild av hans PlayStation-tv-skärm och tummen upp ("Saknar INTE dej", fri översättning.)

Fick hemkomstangst och spenderade en del av måndagen med att googla resor till  spanska öar i Medelhavet; Menorca och Ibiza. Bokade inget. Ännu. Vilket Facebook påminner mig om alla dagar.

Minns inte när jag senast existerat utan en bokad resa. Få se hur länge det varar. Med tanke på det gångna året borde väl reskvoten vara full. (Enligt Instagram har jag i år besökt Warsava, Dubrovnik, Palma, Paris, Madeira och Mexico.) (Lillajulskryssningen till Tallinn kan inte räknas.) Men det är den nog aldrig. 

Första dagen på jobbet var det bara roligt att ta itu med allt, träffa folk och inse att jag forfarande kom ihåg mitt lösenord och kunde använda Excel. Kändes tveksamt på morgonen; i synnerhet så jag av misstag klättrade upp en våning för mycket och för en stund undrade om firman gått omkull medan jag var borta. (SÅ oersättelig var jag dock inte.) Andra dagen blev jag lite matt när jag insåg allt jag borde göra och få gjort. Idag, tredje dagen, var jag ganska trött och arg. Fullmånen kanske eller veckor av sol och vin eller jetlagen som gör sig påmind, fast jag nog inte känt av den nämnvärt. Efter jobbet halvsprang jag till vårens första spanskatimme som visade sig infalla först nästa vecka. Lommade snopen ut igen och ringde till Mor och sa att hon kunde komma lite tidigare än tänkt. Det gjorde hon, men medan hon stod utanför och ringde på den söndriga summern och till min telefon som var på ljudlöst söndrade jag en liten handspegel och förstörde därmed det första sju åren av det färska årtiondet. Kom plötsligt ihåg summern och Mor men då hördes hon redan i trappan dit hon blivit insläppt av någon vänlig själ. Vi gick igenom lite gemensamt pappersarbete och utbytte senaste nytt över en kopp kaffe.

Efter allt detta en yogasession på vardagsrumsgolvet, halleluja. Tänk om jag som barn och ung hade lärt mig att all argelse och frustration sätter sig i kroppen och att jag måste röra på mig för att hållas i balans. Kanske jag då hade kastat mindre stenar mot mina föräldrar och haft mindre ångest i de tidiga tjugo; vem vet. Men bra att hitta verktygen ens i något skede av livet.

Vi rörde ju på oss i Mexico; det blev tre golfrundor, en tenniskväll, bodysurfing, snorkling, SUP-paddling, simhopp och många promenader längs vattenbrynet men eftersom vi oftast hävde i oss vin antingen före, efter eller under det att, så var effekten ganska plus minus noll.

Inga nyårslöften, men vad jag skulle vilja detta år: läsa mera, skriva mera, rita mera ( - trycka upp lite kort och en kalender för fösäljning kanske? -), fotografera mera, resa mycket, röra på mig mera än dricka, dejta lite män för en gångs skull  ( - man blir lat när man har fungerande arrangemang och trivs bäst ensam, men kommer ibland på mig själv med att vara nyfiken på andra alternativ - ) samt äta mycket färggrann mat.

Will be a busy year. 

Lunes en Mexico

Hinner tydligen med en liten bloggpost eftersom mina fellow travellers tycks ha somnat på sina rum som följd av eftermiddagens foam-pool-party på grannhotellet. (Nu deltog ju då ingen under fyrtio från vårt sällskap, men därom behöver vi inte tala mera.)

Alltså, vår semester framskrider i en maklig lunk. Om man bortser från förra fredagens äventyr då vi besökte mayaruiner, snorklade bland sköldpaddor och i cenote-vattengrotta samt färdades med zipline över den mexicanska djungeln så har vi mest ätit, druckit och vallfärdat mellan de olika RUI-hotellena på orten eller flutit omkring bland vågorna i havet. Samt spelat två rundor golf av vilka den senare i en sån kokhetta att vi knappt hölls vakna på middagen igår. (Detta hindrade oss av någon anledning inte från att boka ytterligare en runda imorgon. Beslöt fira nyår enligt finsk tidtabell för kommer inte att hållas vakna över lokal midnatt, verkar det.)

Att anpassa sig till ett liv efter detta känns föga lockande. 

Bilden inte från poolpartyt, utan normipäivä.

De här "gulliga" näabjörnarna stal våra smörgåsar medan vi inte ont anande fotograferade dem.

Feliz Navidad

Söndag morgon flög min och Brors familjer till andra sidan Atlanten. Efter smärre försening  vi framme i Playa del Carmen, Mexico vid åttatiden på kvällen, sisådär fyra timmar senare än planerat. Guiden berättade att det ösregnat i en vecka och varit femton grader kallt men nu börjar det klaran upp och bli varmare. Tala om tur - de första två kvällarna var det svalt men vi har haft sol med några (välkomna) moln på dagarna och nu är också kvällarna varmare. Bor på en jättelik RIU resort med sex hotell rad i rad. Vi har all inclusive vilket jag var skeptisk till, men konceptet är mycket lyckat. Vårt hotell har väl sex sju restauranger och lunch får vi äta också på grannhotellena. Morgonmålet är det mest varierade och störta vi någonsin upplevt och samma gäller lunchbuffeterna. Middagsbuffeten har vi bara prövat en gång och det var kvällen när vi kom och då var vi ganska trötta och kritiska och det duggregnade och vi hade rest i ett dygn och restaurangen höll precis på att stänga, men ikväll prövar vi på nytt. De övriga kvällarna har vi ätit på olika a la carte-restauranger och det har varit gott och lyckat. Med den här storlekens gäng - åtta pers - som hela tiden äter och dricker är detta synnerligen prisvärt.

Vi hade bett om rum med kvällssol men fick alla rum i bottenvåningen mot norr. Ungdomarna bryr sig inte så mycket, men vi andra lyckades igår byta upp oss en våning och har nu eftermiddagssol på balkongerna och rummen är ljusare och fräschare än de ursprungliga som vi blev lite deprimerade av. Nu är allt som det ska.

Närmaste riktiga by är Playa del Carmen där det tycks finnas restauranger av alla de slag, men det har inte ännu blivit av. Första dagen vi promenerade dit längs stranden - par tre kilometer ? - var vi nästan skräckslagna av kaoset och det fasliga "tyrkyttändet" av utfärder och prylar som mötte oss när vi klev in på huvudgatan, Fifth Avenue, som om kvällarna lär vara ännu värre och man lär bli erbjuden droger och annat suspekt stup i kvarten. Apoteket där vi köpte solkräm undrade om vi eventuellt vill köpa lite antibiotika eller anabola steroider som de hade på ebjudande. (Det ville vi inte.) Imorse tog vi oss en promenad dit igen och där var lugnt och skönt eftersom det mesta var stängt på juldagen.

Har nog kameran med men har inte blivit av att släpa på den, så här kommer ett par mobilbilder. Imorgon prövar vi golf runt hörnet och på fredag blir det arrangerad men privat utfärd till Tulum. 

Nu blev det bråttom mot kvällsdrinks - hasta la Vista!

3-11

Eftersom jag hela tiden antingen ritar eller spammar Instagram och Facebook med mina bilder eller jobbar eller sitter på styrelsemöten eller julkonserter eller annat viktigt så har jag tydligen inte hunnit titta in här.

Snapshot av nio dagars julkalenderbilder för den som inte är på SoMe och för er som är ber jag om ursäkt för trippelexponeringen.

I skrivande stund sitter jag iförd badkappa och handduksturban vid köksbordet på stugan. Körde ut hit för distansarbete imorse och gick på ett styrelsemöte på kvällen. Badade bastu och ska snart inta en sen middag. Kunde inte komma ut igår kväll då jag var på Helsinki Missios julkonsert i Agricolakyrkan med en vän och därefter på minimiddag på Söder. Imorse måste jag släppa in min städare för att inte hemmet ska förfalla under julsemestern men körde efter detta rakt hit till ett förvånande vinterlandskap. 

Blir helt hopplöst bråttom att rita nästa veckas kelenderbilder då livet hela tiden kommer emellan så ses knappast här heller väldigt ofta. Men förr eller senare.

Julefrid!

Mera zen-övningar eller Kanske är jag en ängel.

Inatt låg jag vaken mellan fyra och halv sju - det kanske jag förtjänade, rytmen gick lite åt pipan under weekenden på landet, men hade nog mera med illvilliga hormoner att göra. När jag till slut började bli sömnig ställde jag om min klocka till åtta och fick väl en timmes sömn på slutrakan som tillägg till de fyra jag fått i början av natten. Till jobbet hann jag vimmelkantig lite efter nio men hade intalat mig att låta det bli en bra dag trots allt. Och ser man på; på jobbet väntade glögg och pepparkakor och "julgatan" som traditionellt öppnas vid första advent och dessutom hade en av mina skolningar för dagen avbokats. Tala om flow.

Efter jobbet tog jag mig till matbutiken där jag omsorgsfullt fyllde min korg till brädden. Under det att kom en dam fram till mig som nog såg bekant ut men som jag inte i all världen kunde placera. Det märkte hon såklart och presenterade sig som min granne på Skeppsredaregatan för flera år sedan under min rörremppa. Vi brukade pratas vid i damernas länkbastu, mindes jag nu. Vad jag inte kom ihåg var att hon legat mitt i en jobbig skilsmässa och att jag tipsat henne om lägenheten jag hyrt, så att hon fick ta över den när jag flyttade ut. Även detta upplyste hon mig tacksamt om. Hon undrade också hur mina studier i grafisk design gått och huruvida jag fått jobb inom den branschen. Det hade jag ju inte, men mera oroade det mig att hon kom ihåg precis allt om mig medan jag inte ens nu riktigt minns vad hon pysslade med fastän hon upplyste mig om det också. 

In genom ena örat, ut genom det andra, jag är en usel lyssnare, fråga fast min Mor. Berättade historien åt min artonåring ikväll och han tröstade mig med att grannen såklart kom ihåg mig om jag varit hennes räddande ängel. En rörande tanke i och för sig, men tyvärr berättar detta nog mer om mitt minne och intresse för andra människor än om min änglalikhet.

Efter detta kom jag fram till snabbkassan och började gräva i min handväska bara för att inse att min plånbok IGEN hade blivit på jobbet - får man hoppas åtminstone. Eftersom jag fortfarande inte lyckats få Google Pay att fungera på min mobil vände jag mig om till kassan och sa rahat jäi kotiin, niin tää jää nyt tähän och knallade iväg. Utanför dörren fick jag en förstående blick av Iso Numero-försäljaren som säkert var och varannan dag upplever att inte ha råd att betala dagens mat. (Fast en gång gav jag hen faktiskt alla mina tomflaskor, så kanske hen bara tittade på mig som på any passerande ängel.)

Gick hem, värmde den burgundiska grytan jag levt på sen i fredags och lånade en sedelbunt av min krösus till son och gick till Alepa nere på gatan.

Allt detta lugn som en filbunke.

(Detta medan jag fortfarande är övertygad om att plånboken ligger under lådan med solglasögon på mitt skrivbord.) 

Bilderna från min nyss påbörjade digitala julkalender.

Idiootit ympärilläni.

En yritä väittää että suhtautuisin kaikkiin elämäni tapahtumiin zenmäisesti, mutta isossa mittakaavassa tuntuu järjettömältä pilata päiväänsä hermostumalla esimerkiksi väärinpysäköityihin autoihin. 

Ramirent-auto oli poistunut tai poistettu kun tulin töistä eilen. Aamulla pääsin kun pääsinkin vielä ajamaan portistani ilman esteitä. Tänä iltana oli sen sijaan portin eteen ilmestynyt taas uusi auto.

En hermostunut tälläkän kertaa vaan pysäköin omankin autoni väärin - todeten että jos ei tuo saa sakkoja niin en saa minäkään - ja selvitin auton omistajan puhelnnumeron ja laitoin ystävällisen tekstiviestin jossa kehotin siirtämään. Vastausta ei ole kuulunut.

(Sen sijaan olen tämän päivän aikana saanut viestejä kahdelta monenmonenmonen vuoden takaisen miehen taholta, mistäköhän he minut yhtäkkiä muistivat, no se ei liity tähän.)

Joku muu oli suhtautunut vähemmän zenmäisesti.

(Saatan olla salaa kirjoittajan kanssa samaa mieltä.)

The Power of Zen

Imorse steg jag upp, åt mitt morgonmål, tittade på nyheterna, drack kaffe och njöt av mörkret och julstämningsljusen. Knallade ner för trapporna, hoppade i bilen, backade, öppnade porten med fjärrkonrollen och insåg - lyckligtvis ainnan jag hunnit köra in i den krokiga portgången - att det stod en gul Ramirentpaketbil parkerad prick rakt utanför porten.

Tog upp registernumret, ringde någon parkeringsförvaltningsinstans och även Ramirent själva, men eftersom ingendera kunde uppge hur länge det skulle ta att flytta bilen så tog jag min datorväska och hoppade på spårvagnen och metron i stället.

Lite stolt över att jag egentligen inte ens blev irriterad. I alla av mina förra liv skulle jag ha flippat ur och hoppat jämfota men idag njöt jag bara av att titta på folk i morgontrafiken och andas frisk luft på promenaden mellan metron och jobbet. 

Ska bli intressant att se om bilen står kvar när jag kommer hem. Kan hända att jag inte förhåller mig fullt så zen om detta upprepar sig flera dagar i följd. 

"Normal: A word made up by this corrupt society so they could single out and attack those who are different." - Urban Dictionary

Läste ut en bok imorse; Normala människor av Sally Rooney. Inte säker på om det är novembermörkret eller den stundvisa igenkänningen av att inte veta var gränserna går för vad som är kärlek och vad som är beroende eller manipulation som gjorde att det var nästan omöjligt att lägga ner boken. Samtidigt ville jag dra ut på den då jag visste att jag drabbas av boksmälla när den tar slut.

Kriterierna för en bra bok: Den får mig att vilja läsa mera och skriva mera.

Klev in på Akademen idag och köpte tre böcker till. 

***

Häromkvällen ringde jag min förstfödde som återvänt helskinnad från Aten. (När blev mitt barn så stort att det började resa omkring ensamt över jättelika flygfält med liten grön kappsäck och baksmälla och extra legroom p g a sina två meter?) 

"Saaaatan, nu tappade jag min netti när du ringde och jag är mitt i ett spel", sa han. "Eller VAR, för nu förlorade jag. MÅSTE du alltid ringa mitt i en match?"

"Nå men sorry", sa mitt sårade ego, "jag ville ju bara kolla om du har det bra, vi hörs väl en annan gång då."

"Nämen nog kan vi prata nu, när mitt spel ändå är förstört."

"Okej, hur är livet?"

En oändligt lång och detaljerad beskrivning med miljontals sidospår följde - (något som vi i vår familj kallar en Anna-selitys) - av hans vänner, hans vänners vänner, krogarna i Grekland, fotbollsmatchen, Istanbuls flygfält, hans soon-to-be-körkort-på-hyllan eftersom han inte hunnit utföra del två av bilskolan på grund av armén - (prioriteringsfråga skulle jag ha sagt, om jag fått en syl i vädret) - utsikterna inför att få eller inte få biljetter till de kommande VM-matcherna beroende på olika utfall, ostädigheten i hans lägenhet, livet efter armén med mera med mera.

"Nå! Hade du något annat?" avrundade han till sist.

 💓

***

Den yngre sonen avklarade sitt teoriprov och har nu endast en föreläsning kvar innan han kan avlägga körprovet. För övrigt var han på uppbåd under veckan och blev frikänd från värnplikten på grund av stor ryggoperation som tyvärr väntar i vår. 

Lite rörande att han varit i skolan efter uppbådet fastän dit gick halva dagen och han lika gärna  kunde ha åkt rakt hem.

"Nemen spåran till skolan gick ju precis där förbi; jag kunde ju liksom inte låta bli att ta den."

Vem skulle ha trott det för några år sedan?

💓

***

Träffade idag öbo-syssling över asiatisk lunch och skvallrade igenom det senaste samt besökte en musei-julmarknad på Nationalmuséet. Efter detta var det mörkt igen och jag kom hem och städade sko- och väsklådor och  lånade grannens bastutur.

"Hur stor bastu-debt HAR du egentligen?" undrade artonåringen medan han lassade i sig glögg och pepparkakor. 

Jag förklarade förnärmat att jag donerat säkert fyrtio bastuturer under årens lopp och lånat tre, så det så.

Gaffelmusik

Idag känns det som om jag inte vaknat alls. Vilket jag nog borde ha, eftersom jag sov åtta och en halv timme och körde tjugoåringen till flygfältet redan efter nio. Han åkte till Aten för att fortsätta fotbollshuuman med måndagens match och bo hos kompis som studerar där. Efter detta har jag hunnit byka, yoga, bädda, göra spanskaläxor och äta lunch men jag har fortfarande inte riktigt vaknat. 

Kanske ikväll när jag åker iväg på jobbets lillajulskryssning? Det får man hoppas, annat vore ju dystert.

Igår var jag med kompis på ett glas vin och sedan på Svensksi för att se början av slutet på FORKs karriär. Ytterst underhållande, feelgood och nostalgiskt och emellanåt så fint att håren reste sig på armarna. 

Mid-week-mini-week-end

Man kan inte precis påstå att mitt bloggande tagit fart. Nå, allt har väl sin tid.

Min egen tid nådde 48 år igår. Firade med att gå igenom familjeföretagets bokföring med Mor, bjuda henne på färdig tomatsoppa och karelska piroger samt försöka installera Mobile Pay på hennes telefon men misslyckas. Därpå följde bastu och min nya kvällsrutin, yogan. Jag som aldrig i livet trott att jag någonsin skulle utföra någon form av gymnastik i mitt eget vardagsrum har nu hållit fast vi den här rutinen varje kväll sedan tillbaka från Madeira. Helt ypperligt för kropp och själ, i synnerhet som det tycks omöjligt att släpa sig till gymet genom höstmörkret. 

För den som vill pröva finns det en massa inspirerande och dessutom gratis YouTube-lektioner och 30-dagarsutmaningar här: https://yogawithadriene.com/ (Tackar Syster för livsräddande tips.)

Imorse släppte jag in min städare Sergej (som på riktigt heter något annat) efter åtta - söndrig summer betyder extra spring i trappan, men detta även välkommet med tanke på utebliven övrig träning - och körde sedan ut till landet för att skämma bort mig med distansdag och kvällsbastu. 

Vilket jag nu gjort; i ösregn, men vad gör det när jag ändå suttit framför datorn sen jag kom. Utom då en halv timme yoga och en timme i bastun som jag i min iver eldade till hundra grader och  därmed var ganska glad över regnet som man kunde gå ut i mellan varven. Man lär så länge man lever och lyxproblem att bastun kan bli för varm; har inte precis lidit av den utmaningen tidigare. 

Imorgon bitti till kontoret härifrån. Känns nästan som att ha haft en miniweekend.

Flugan i kaffet

Man vet att det är måndag när det störtat en fluga i ens kaffekopp på jobbet och innertaket utanför ens arbetsrum börjar droppa skit - bokstavligen.

***

Under lördagens middag diskuterade vi psykologiska tester man genomgår i armén och kom fram till att jag antagligen skulle ha blivit underkänd p g a min tendens att vilja sparka duvor varje gång jag går över ett torg.

 

Ni får ursäkta blogginlägg av så här undermålig kvalitet, men måste hålla ribban lågt för att alls lyckas återuppta bloggandet. Dessutom är det som sagt måndag.

Livet är en fest!

Min yngste blev myndig i fredags. Hur gick det till? Inatt drömde jag att han var helt liten igen och kom till min säng på natten för att han var mörkrädd. 

I verkliga livet firade han den stora dagen med sin Fars släkt på fredag kväll och med min släkt på lördagen. Vi hade tvåpersonerskaffe hemma hos mig varefter vi tog metron till Drumsö för housewarmingskumppa hos sönernas styvkusin som också fyllde år. Därpå följde en gemytlig fjorton personers middag på Casa Mare. Ungdomarna försvann åt olika håll på festligheter men den färske artonåringen kom hem och lekte med sina födelsedagspresenter.

Idag fortsatte firningarna ute i Lingonskogen. Far fyller 75, hans badkappa som han fick i femtioårspresent fyller 25 och Syster har fyllt 50. Dessutom skulle Farfar ha fyllt 100. Allt detta firades med gryta. kaffe och paj och aderton personer. Mycket trevligt även detta men jag glömde fotografera så det finns tyvärr inget bildmaterial.