Jag skrev två. Kanske kan jag ha som målsättning att skriva tre i år?
Men året passerade trots uteblivna blogginlägg och innehöll både höjder och dalar, som livet brukar.
Jag började året med en sväng till Estepona där jag golfade med Mor och Styvfar. Därefter några lyckade dagar med Kusinen i Malaga varefter jag spenderade ett tiotal dagar på Lanzarote och Fuerteventura med bara mig själv.
När jag återvände som en ny människa men utan jobb eller mening med lifvet stötte jag på en liten butikslokal till uthyrning på hemgatan. I samma veva höll jag på att skapa mej en liten webbutik för min illustrationsbusiness och var trött på produktlagren som fyllde mitt hem. Jag har inte för vana att jäädä tuleen makaamaan så det dröjde inte länge innan hyrestavtalet var påskrivet och lokalen inredd till illustrationsstudio, webbutikslager och minishop.
Allt var annars på topp men i samma veva började jag få fasligt ont i ryggen. Diagnosen med kotor som rörde på sej och klämde nerverna satte lite sordin på sommaren och golfsäsongen då jag knaprade Burana som godis. (Eller nåja, inte som godis i mitt fall, för jag äter inte så mycket av det, men som vin eller chips, kanske). Därför blev det heller inga golfresor eller andra resor att tala om - jo en sväng till Tavastehus med tjugofyraåringen (som for the record är den yngre, ve och fasa så tiden går), men annars mest olika försök att bli smärtfri.
Därav blev intet, så efter många om och men beslöt jag ganska hux flux operera ryggen i oktober för att hinna repa mej med promenader innan snö och halka och dessutom eventuellt hinna med på Lillebrors femtioårsresa vid årsskiftet. Det hela skedde inte helt utan dramatik då jag blev nedsövd i onödan på första operationsförsöket fastän kirurgen inte var på plats.
Smått traumatiskt att efter månader av ältande och veckor av nervositet inför operationen vakna upp och inse att inget gjorts. Nå, fick kaffe och smörgås och skickades hem för att komma på nytt en vecka senare och den gången gick allt som det skulle. Eller nåja - "vähäverinen leikkaus" betydde för min del ca 1,3 liter och därmed fem timmars operation istället för dryga tre, och nerven som frigjordes tog ju lite illa upp av att det tog så länge så jag var ju lite medtagen nog ganska länge.
Hursomhelst fick jag grönt ljus att åka med till Mauritius över julen med Brors familj, sönerna samt en systerson, och det var ju nog årets räddning. Att ligga på soffan i höstmörkret började bli lite deprimerande (trots att jag hade mycket sällskap och hjälp hela tiden, lyckligtvis, annars hade jag nog tappat greppet.)
I skrivande stund är det snart tre månader sedan operationen. Lever redan ganska som vanligt men det tar upp till ett år innan man kan återgå till golf och annan större belastning, då kotorna ska hinna växa ihop i lugn och ro. Sakta men säkert får jag nu börja konditionscykla, simma och lyfta mindre tyngder.
Det hände säkert en massa annat under året också, men minns inte vad, eftersom jag inte skrev ner det. Vad lära vi härav?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar