Inatt drömde jag att var jag ute på en äng där ett flygplan landat, eller störtat, jag vet inte. En enorm grupp asiater iklädda orange kom springande ut ut skogen. Det enda sättet att ta sig in i flyget var via rep som hängde ut genom fönstren. Likt asiaterna hävde jag mig upp med hjälp av repet, först genom tomma luften och sen klättrande längsmed flygplanskroppen. När jag hade benen och halva kroppen innanför fönstret ångrade jag mig och gick hem. Där satt en man på min soffa. Jag undrade hur han kommit in. Genom fönstret, sa han, vilket tycktes självklart. Han hade köpt vin och gjort middag. Vi pussades.
När jag vaknade imorse hade jag lika mycket huvudvärk som kvällen innan.
Nittonåringen tog igår kväll ett nattåg till Kajana för att se en fotbollsmatch. Jamen, varför inte? Jag frågade min sextonåring om han kommer med mig till stugan på lördag.
"Om jag måste", sa han. "Måste jag?"
"Jo", sa jag.
"Jo", sa jag.
"Varför frågar du då?"
Touché.
Väckte honom milt efter elva när att jag själv fått kaffe, gröt och Burana.
"Skönt att åka till landet", sa jag.
"Nej", sa han.
"Oj vad skönt att åka bil, eller hur", sa jag, medan vi rattade på modulerna i mitt nya åkdon och lyssnade på musik.
"Nej", sa han.
"Kommer du med ut i svampskogen?", frågade jag när vi kom fram.
"Okej."
"Sätt mössa och vantar på; det är kallt."
Han hasade efter mig i skogen med uppdragna axlar.
"Vad kallt det är", sa jag, "varför tog du inte halsduk?"
"Du sa int."
"Titta här! Hjälp mej att plocka."
"Nej."
"Varför inte?"
Är trots allt detta övertygad om att han trivs, lite, lite. Vi plockade en korg trattkantareller på nolltid. Kom att tänka på en medalj
som utdelades under Hankentiden, den hette Tratten och gavs till den
CN-it som druckit mest under CN-året. En annan utnämning var Den
Lösfotade eller dylikt, minns inte precis. Var kallsvettig under
medaljutdelnigen. Fick ingendera men hade säkert förtjänat båda.
Efter svamputfykten har vi sysselsatt oss på valfritt vis.
Mellan varven fick vi höna, rucolaris, ugnstomat och svampstuvning. Lite rödvin också, faktiskt.
Hälsningar,
den Lösfotade Tratten.