För några veckor sedan klagade sommarhjälpen och jag på att vi intet hade att göra på arbetsplatsen.
Efter det har vi inte behövt klaga. (På det.)
Jag njuter av att ha händerna fulla från morgon till kväll, det är väl ingen nyhet. Men visst blir det skönt med semester och att inte behöva ha hjärtat i halsgropen hela tiden av en eller annan anledning.
För övrigt kan jag berätta om mina senaste Shazam-fynd! Jag förstår att ni knappt kan vänta på denna höjdpunkt bland veckans blogginlägg.
Hos frissan förra veckan lystrade jag till en chill-låt som man bevisligen kan småjamma till, till exempel i smyg på gymet, väl beprövat ikväll.
Och imorse i radion en låt man kan bildansa och vrålsjunga till och som får en att längta till varma terrasskvällar i augusti månad.
Annat jag kan berätta är att stugan var välbevarad och full av rufsiga ynglingar när jag klev in där i lördags förmiddag innan släktfestligheterna. Okej, de var bara tre, men de var skrymmande som sjuttonåringar är. Jag körde dem till en buss och tackade dem för exemplariskt beteende. Att de hade druckit upp mina cider ingick i förhandsavtalet.
Tillbaka i stan tog jag min femtonåring på promenad till närmaste sushirestaurang. Han var sitt vanliga, kärvänliga jag.
"Jösses villken fet tax", sa jag, "såg du!"
"Som du då?" sa han.
Hemskt mycket mer än så kommunicerade vi inte, förutom att han sa: "NÅ? Vad väntar vi på?" när han slängt i sig sina sushin och jag ännu lapade på mitt vittvin.