torsdag 2 februari 2017

blanketter och sånt

För flera veckor sedan skrev jag på en blankett där jag godkände att femtonåringen ges några vaccin. Jag frågade när han har hälsogranskningen, men det kom han inte ihåg. Blanketten har legat på golvet i hans rum sedan dess och jag har påmint honom otaliga gånger om att sätta den i sin väska för att ha den handy när den behövs. Senast igår kväll.

Idag kom han hem och gned sig på armen.

"Du skrev väl under den där blanketten?"
"För vaccinet? Jo. Hade du hälsogranskningen idag?"
"Jå."
"Hade du inte blanketten med?"
"Nä."
"Jag sa ju igår att du skulle ta den!"
"...."
"Men du fick vaccinet?"
"Jå."
"Ojdå, månne du blir sjuk av det?"
"Kan man bli sjuk?" lyste han upp. "Hoppas det!"

Senare, på väg för att besöka stadens Waldorf-skola, hann vi prata mer än på många dagar. Note to self: Det här med att sitta bredvid varandra i bilens trygga mörker leder ofta till de ledigaste diskussionerna. 

Efter besöket frågade jag femtonåringen vad han tyckte. 
"No offense", sa han. "Men hellre söker jag nog någon annanstans." 
Visste jag väl. Men huvudsaken är att han har en åsikt! 
(Annan än vet inte eller fråga sjuttonåringen.)

Mötte upp med ex-svägerskan, sjuttonåringen och sönernas kusiner på White Lady där vi åt lövbiff och blinier och växlade senaste nytt, gjorde psykologiska analyser med anledning av sjuttonåringens psykologiprov imorgon, övade oss på tyska, spanska,  franska och finska samt skrattade mer än på länge. Våra barn som någon gång knallade omkring i dyngsura blöjor och sa gää har nu blivit (mer eller mindre) självständiga individer.

Vem skulle ha trott det?

Nu ganska slut efter en lång och intensiv men givande dag. Imorgon bitti iväg på samma jobb som förr men med en ny arbetsgivare. Exiting times ahead.