onsdag 11 maj 2016

burken

"Har tydligen glömt att köpa Weetabix", sa jag åt sextonåringen, "ser att du är tvungen att äta din fil med en massa socker och kanel i stället."
"Nå voj voj", sa sextonåringen med ett brett leende.

För övrigt idag: För tidig väckning, en mindre sur fjortonåring, en nostalgitripp till en rödmyllad kaffestuga, ett varv på ett svenskt möbelvaruhus, bockandet av ett par punkter på to-do-listan, en rad med händelser som hör livet till när man redan levt ett halvt.

Mitt bland allt detta en ovan, oväntad, välkommen känsla av att inte alltid, alla dagar, i alla lägen vara totalt ensam om allting. Sparar minnet i en burk för svårare tider.