På golfmässan dit jag släpade fjortonåringen mot hans vilja tänkte han vägra sätta sin jacka i garderoben då det kostade två och femtio. Lyckades på någon vänster ändå övertala honom för även om också jag tycker det är ett hutlöst pris så släpar jag i en mässhall hellre omkring på en motvillig fjortonåring än på en motvillig fjortonåring iklädd vinterjacka.
Medan jag samlade ihop golfkläder att prova hasade han omkring efter mig, vände på prislapparna och himlade med ögonen. Självklart att han efter denna pärs var uttråkad så till den grad att han när jag slog mig ner med svägerskan för att dricka champagne satt och googlade how to kill oneself.
På vägen hem gick vi via matbutiken - den som har Mountain Dew för bara en och tjugofem - och lyssnade lite i smyg på en pappa och hans två söner som diskuterade vad de skulle köpa. En av sönerna kom springande med en ask blåbär och pappan sa nej, de är för dyra, de kostar minst tre euro, för dem tillbaka. Lite senare var den andra sonen där med en påse chips och pappan sa nej, vi tar en liter mjölk. När vi var på väg ut hörde jag ännu den ena sonen komma springande med något och deklamera den här då, den kostar bara en euro? Pappan sa nej.
"My dream parent", sa fjortonåringen när vi kom ut på gatan.
"Vem, han då?"
"Ja, så ekonomisk."
Förmiddagen spenderade jag på Ekonomförbundets tillställning med anledning av kvinnodagen. Där fick vi bland annat höra att vi måste lära oss om digitaliseringen av de unga omkring oss. Det har jag redan erfarit (WhatsApp, Spotify, Shazam, Snapchat, you name it). Märker att det finns andra saker jag har att lära av den här sonen också.
(Note to unemployed self: Man kan inte äta golfbyxor.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar