Arbetslös.
Alldeles för tidigt att säga hur det känns, men försöker.
I första hand är jag lättad, hoppfull, ivrig.
Jag hade nog aldrig vågat lämna det jobbet för att försöka mig på något annat, nu fick jag den chansen och hoppas att jag vågar ta den. Det vill säga att jag vågar känna efter vad jag vill på riktigt och söka mig mot det, på sätt eller annat.
I andra hand orolig.
Rädd att förbli sysslolös eller utan jobb i evighet och hamna djupt i depressionsträsket. Och så känner jag mig ensam. Introvert som jag är njuter jag av egen tid och ensamhet i allra högsta grad, men det att inte höra någonstans alls eller behövas någonstans är en annan form av ensamhet; påtvingad, skrämmande. Vet med mig själv att ju mindre folk jag träffar, desto mer landar jag i min egen bubbla och desto svårare har jag att ta mig ur den och söka mig till andra.
Så vad gör jag? Som jag skrev på Facebook börjar jag med att downshifta. Landa i semesterkänslan, äta långa morgonmål med jordgubbar i gröten, läsa dagstidningar och böcker, dricka kopp efter kopp med kaffe, spendera tid med tonåringarna. Njuta av den ofantliga lyxen att inte räkna dagarna tills jobbet börjar och att inte ha den tickande känslan av ogjorda saker i bakhuvudet.
Sedan då? Sedan hoppas jag att kunna shifta. Göra något annorlunda än förr.
***
Glad Midsommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar